i will never make it by without you
Jag, Hanna och Hedda sov i princip hela vägen(iallafall jag) hem från Katrineholm.
När jag kom hem åt jag, däckade i soffan och halvsov ända till ungefär en timme sen. När jag vaknade insåg jag att jag förtfarande hade min medalj på mig. Normalt.
Dock är min mobil urladdad och ligger någonstans i huset. Men det är bara en liten detalj.
Så mycket fick jag inte spela, men jag tror inte att det bara handlade om själva spelande och att vi vann.. Jag hade typ glömt hur roligt det är. Allt är typ amazing, att vakna tyidigt, alla skratt, lagkänslan, att göra poäng på match, ligga och småprata innan vi ska sova, mysfikat på kvällen innan match, att vinna, allt. Lord jag älskar mitt lag.
Men, nu kommer jag ihåg. Och jag ska tillbaks, träna 100 %, och satsa på att få spela mer nästa år!
Nu blev det här lite lame, men det är sant.
du är himla bra palina (och jag var också däckad)